Lagotto Romagnolo

1474 publicerade den italienske konstnären Andrea Mantegna en målning i vilken man tydligt kan se den första kända avbildningen av en Lagotto Romagnolo i det nedre vänstra hörnet. Rasen har sitt ursprung i Romagna-regionen i Italien, och framavlades för att användas som vattenhund vid andjakt. Namnet ”Lagotto Romagnolo” betyder, fritt översatt, just ”Vattenhund från Romagna”.

Så småningom upptäckte man dock att rasen hade begåvats med ett fenomenalt luktsinne, och den började därför användas till att leta efter tryffel. I Sverige kan rasens luktsinne komma till användning vid kantarellplockning. Efter åratal av arbetsuppgifter som har inbegripit att söka och gräva har den dock byggt upp en tendens till att gräva hål, vilket kan vara värt att ha i åtanke om man bor i villa och har en trädgård.

Lagotto Romagnolo-hundar är lojala, ivriga och väldigt lätta att träna. De brukar komma väl överens med andra hundar, andra husdjur och människor; familjemedlemmar såväl som främlingar. De lämpar sig därför inte särskilt bra som vakthundar. Rasen är både intelligent och fysiskt aktiv, och behöver aktiviteter att hålla sig sysselsatt med. Kantarellplockning och agility är två lämpliga alternativ.

Lagotto Romagnolons utseende

Hanhundar av Logotto Romagnolo-ras blir vanligtvis mellan 43 och 49 centimeter höga och väger 13-16 kilo. Tikar blir runt 36-41 centimeter höga och väger mellan 11 och 14 kilo. Dess päls kan vara vit, vit med fläckar av svart eller brunt, grå, orange eller olika nyanser av brun, och är tät och mycket krullig vilket skyddar den mot grenar när den söker efter tryffel. Den täta pälsen och det blygsamma håravfallet gör den väl lämpad för människor med mindre pälsallergi.

Lagotto Romagnolons blygsamma storlek gör den även väl lämpad för att bo i lägenhet, men man måste ha i åtanke att rasen kräver mycket omsorg. Utöver att den behöver fysiska och intellektuella aktiviteter måste dess päls också skötas om. Vissa menar att pälsen ska klippas två gånger om året och inget annat, medan andra hävdar att pälsen bör klippas en gång i månaden.

Till skillnad från många andra hundraser har Lagotto Romagnolo inte framavlats i kommersiellt syfte, vilket har lett till att den i princip är helt befriad från fysiska defekter. Det är därför inte ovanligt att Lagotto-hundar blir över 16 år gamla.

Lagotto Romagnolons historia

Av allt att döma har rasen Lagotto Romagnolo existerat i Italien sedan senast mitten av 1400-talet. På mitten av 1970-talet uppmärksammade italienska hundägare att rasen höll på att försvinna på grund av att den korsavlade med andra raser, och man började samla in klassiska Lagottohundar för att säkerställa rasens fortlevnad. En rasklubb bildades, och man började jobba på att få Lagotto Romagnolo accepterad som en officiell hundras.

Lagotto Romagnolo accepterades av den italienska kennelklubben 1991 och av FCI (Internationella hundorganisationen) 1995. Samma år nådde de tre första Lagotto-hundarna svensk mark. Rasen har under de senaste åren blivit mycket populär i Sverige.

• Andra hundraser